Fäbodkulturen är sedan 2024 på Unescos lista över unika kulturarv. Samtidigt vittnar dagens fäbodbrukare om att verksamheten är nära en kollaps. Om inget förändras riskerar Sverige att hylla ett kulturarv internationellt – men låta det dö ut på hemmaplan.
Vi – fäbodbrukare och politiker från olika partier – kräver att Sverige går från ord till handling: höj stödet till fäbodbruket till norska nivåer och ge kulturarvet en framtid.
–
har skrivit under
Därför måste Sverige agera nu
1.
Beredskap är också kunskap
Fäbodbruket bär på levande kunskap om djurhållning, bete och mjölkförädling som inte kan bevaras i arkiv. När den sista brukaren slutar försvinner kunskapen.
2.
Erkännandet kräver ansvar
Sverige nominerade fäbodkulturen till Unesco, men stödet – 20 000 kronor per fäbod – räcker inte i närheten för att driften ska bära sig.
3.
Norge betalar tio gånger mer
I Norge utgår upp till 200 000 norska kronor per seter, plus investeringsstöd. Det är en skillnad i politisk vilja, inte i möjligheter.
4.
Det som växer igen kommer inte tillbaka
När djuren försvinner växer markerna igen. Livsmiljöer, arter och svenska lantraser som formats under sekler går förlorade för gott.
Vi kräver konkreta beslut
- En kraftig höjning av miljöersättningen för fäbodar, i nivå med de norska stöden
- En nationell strategi för ett levande fäbodbruk
- Bättre villkor för generationsskiften och nyetablering
- Förenklade regler för småskalig livsmedelsförädling
- Starkare skydd för mulbetesrätten och tillgången till betesmarker
- Ökat stöd till restaurering och underhåll av fäbodmiljöer
”Antingen nöjer vi oss med att tala varmt om fäbodkulturens värde samtidigt som de sista brukarna ger upp. Eller så bestämmer vi oss för att denna unika tradition fortsätter vara en levande del av Sveriges framtid.”